Jag och Felicia hittade web kameran på dator och satt och lekte med den i fredags, därav bilden.

Jag saknar verkligen alla i Östersund, saknar att kunna ta med hunden till Johanna och bara sitta i timmar för att prata om ingenting och allting på samma gång. Jag saknar att ha mina närmsta vänner på gångavstånd. Jag saknar verkligen Östersund till och med. Här känner jag mig så ensam. Kan någon utav er snälla komma hit snart? Jag behöver er.