Det finns nog ingenting som jag älskar så mycket som stockholms skärgård. Det finns ingenting som kan göra att jag känner mig så trygg som när jag sitter och lyssnar på vattnet som slår mot klipporna, eller att somna med vattnet som slår mot båtens skrov. Jag blir så lycklig där. Utan alla krav på hur man ska se ut, hur man ska uppföra sig och om man har tvättat hår eller inte. Där ute kan man släppa lös allt. Friheten som finns med båtar, man kan ta sig var man vill, när man vill. Jag längtar till sommaren något enormt, för då kan jag känna mig fri igen. Jag kan sitta i timmar vid vattnet och bara vara. Låta tankarna vandra. Båtar, bryggor, hav, klippor, horisonten. Jag blir lugn av vattnet. Jag mår bra av skärgården.